Den energiske polisen

Mitt föregående inlägg handlade om polisen och deras möjligheter att snabbt utreda anmälda brott. Töllborg anser ju att intresset för snabba utredningar inte prioriteras. En viss slöhet
kan väl noteras bland de flitiga poliserna precis som i annan verksamhet.
Jag tror det förekommer två typer av försening inom polisens utredningsverksamhet.
Dels den "rationella" modellen att inte göra jobbet klart så snabbt som möjligt och dels den att i vissa fall (Polischef Lindbergs bravader) se till att utredningen faller ihop som ett korthus. Mottot är väl i sådana fall att en kompis eller hög chef kan man väl inte anmäla eller i alla fall inte utreda något som kunde skada chefen. Men så illa kan det förhoppningsvis inte vara.

Den 17-åriga flickan som lämnade anmälan mot en för henne annonym man som våldtog henne
på ett våldsamt sätt blev i polisens händer lagd till handlingarna d.v.s. i utsorterat material.
Nu visar det sig att hennes anmälan år 2007 var så full av bevis, att en vaken polisman/utredare kommit fram till vem våldsmannen var grundat på kvinnans beskrivning.
Problemet var att utredaren väl inte var "en vaken allert polisman". Det kan ha inneburit att fler kvinnor blev lika illa behandlade av Lindberg. Det förefaller vara ganska enkelt att få fram vem den sovande polisen/utredaren är. Men då inträder väl nästa skyddsåtgärd i form av att han varit sjukskriven eller haft för många ärenden att ta hand om och den aktuella blev liggande.