Konsultens analys motses.

Under programmet "exixstens" sändning var det säkert många som funderade över den sk. folkkyrkan. Kyrkomötet är det stora navet i rörelsen. Det är politiskt infekterat inpå bara benen.

Trots detta så är jag medlem och orsaken är väl den att den är vardagsvara med styrkor och svagheter. Inga rigida religiösa förslag men däremot publika förändringar som skall göra att
församlingsborna kan svälja det mesta.

Vad göra åt det hela?

Om vi börjar i norr Luleå Stift så förekommer besvärliga situationer för två parter. Laestadianerna & EFS på ena planhalvan och Övriga Svenska Kyrkan på den andra.
Biskopen försöker gå i spagat för att övergripande hålla ihop den religiösa delen och den mer fickljumma vardagsreligiösa allmänheten. Huruvida han lyckas - står nog skrivet i stjärnorna.

Åtgärd i Norrland/Luleå Stift: Förslag dela upp kyrkan i två delar, en för Laestadianerna
och en för Svenska Kyrkan.
Samma modell borde kunna genomföras i övriga Svenska Kyrkan. En Missionsprovins och en Svenska Kyrkan. Staten bör kunna ta hand om kyrkoavgifterna och fördela dem mellan parterna.

För min egen del stannar jag i den ljumma Svenska Kyrkan - den ger mig vad jag behöver och jag känner samhörighet med våra präster och församlingsbor något som innebär att kyrkan lever inom mig även på vanliga vardagar.

Svenska Kyrkan har valt sin väg men tvekar om att börja vandringen från statskyrka till en alldeles egen religiös rörelse.