Mobbing Master - Svenska Kyrkan

Mobbing Master kanske vore en ny titel som Svenska Kyrkan kunde införa.
Arbetsmarknadens institutioner klagar på att Svenska Kyrkan ser mellan fingrarna (knäppta?)
när det gäller mobbing. Man kanske kan uppmana såväl Biskoparna som övriga chefer inom kyrkans hägn att försöka leva upp till det budskap de efter gedigna studier kommit fram till
är det rätta.

I en av våra mer bemärkta bloggar talar man i termer som motståndare - men kanske avser kollegor. Nja inte riktigt. Men problemet tycks vara Frimodig Kyrka som vill se till att de blir representerade i Kyrkomötet. Kyrkomötet är vad jag förstår närmast Gud och väl avgränsat med de olika politiska partierna som tydligen i praktiken har majoritet när det gäller hur religionen skall uttydas. Skam till sägandes trodde jag det var Biskopar och präster som hade
den uppgiften. Men troligen måste de rösta på rätt parti för att få något att säga till om.

Nu när kravet kommer från arbetsgivarverket att Svenska Kyrkan måste klara ut det stora problem som föreligger i församlingar vad gäller mobbing, - ja då passar Ärkebiskopen i den anda som Svenska Kyrkan visar i så många lägen. ÄB hänvisar till församlingarna - det hade väl varit för ljust att han vänt sig till Vår Herre och frågat efter ledning. För ledning är något som saknas för närvarande.
Trots allt så tror jag på Gud och på den undervisning som några präster levererar - undervisningengår som ett spår från barndomens söndagsskola och till nutid. Det är bara det att den blivit mindre matnyttig med åren.


Missionsprovinsen är en bjälke i ögat på övriga präster anställda av Svenska Kyrkan. Nåväl - varför inte se till att de i gudlig enighet får sparken med avpångsvederlag? För övrigt har jag respekt för att den religiösa uppfattningen får stå för var och en. Själv har jag´aldrig begripit varför kvinnor och män i prästämbetet inte skulle kunna arbeta tillsammans -t.ex. vid nattvardsbordet.
Slut för i dag- tack för i dag.