Riksdagsmotioner & Knutbykvitter.

Läser bloggen Ericsson i Ubbhult , Jan Ericsson är moderat riksdagsman. Han informerar ibland om vad sig tilldrager i Riksdagen.
Ni kommer kanske ihåg problemet med att barn skuldsattes av sina hängivna familjer. Parkeringsböter för 10.000 tals kronor och annat.
Motioner i detta ärende har kommit in från Moderater,Folkpartister och Socialdemokrater.
Enligt uppgift minskar antalet barn som skuldbelägges rent ekonomiskt. Men en och annan får på huden för pangade fönster m.m. Men det är bra med partiernas omtanke om barn och att den kommer från så många partier som möjligt.
En annan motion från MP ställer frågan om man kan fler än två vårdnadshavare - Trekant med knuff?
Vänsterpartiet motionerar om att byta ut benämningarna mor och far till det mer könsneutrala
förälder. Varför inte till Stalin han var ju hela vänsterns fader under lång tid.


Sedan till en betydligt mer nästående fråga här i Knutby. Från anslagstavlan vid återvinningsplatsen hade ett väl förseglat plastfodral fallit. Texten fångade mitt intresse.
Ingen avsändare angavs. Upplysningen att Jordens undergång var uppskjuten!"
Vidare en pamflett: Att vinna seger för Honom. Predikan av Kim Wincent, 6 december 2003.
Två utdrag med överskrifter Krigsråd"i det lilla tältet" och "Jag vill ha ett blodigt svärd"

Skrivaren hänvisar till att den 6 december 2003 var en månad före mordet.
Jag undrar om det inte är Alexandras död de tänker på? Bedja - imperfekt orsaken? Kanske inte ändå?
Jag får väl säga som alla andra bråkmakare fast omvänt "Ni vet var jag finns"

UNT - KNUTBY FRIKYRKOFÖRSAMLING

UNT har intervjuat Åsa Waldau om läget i Pingstförsamlingen? i Knutby.

Allt är lugnt i samhället, det går sin gilla gång. Jag funderar över den debatt som tidigare i December handlat om Livets Ord. Denna församling tycks vara välanpassad och hör till uppsalabornas vardag. Dessutom en imponerande kyrka med vad var jag förstår fullsatta kyrkbänkar.

Grannar som är medlemmar i vår pingstförsamling är goda grannar.



UNT:s intervju väcker ett minne - något som hände före "Fossmogalan" eller kanske man skall säga "galen." Två flickor kom längs vägen - den ena grät och snyftade. Jag frågade varför hon var ledsen. Hennes förklaring var att de vuxna lärarna? varit dumma och sagt att den ena flickans pappa var ond.

Jag sneddar över skolgården på väg hem som alltid. Där står fyra personer i ring och samtalar . Två resliga män varav en med mörkt skägg kommer jag mest ihåg. Det var ganska många år sedan.

Jag mötte flickorna på väg tillbaka och då var de glada igen som småungar bruka uppträda.



När jag läste UNT så blev jag påmind om vad som hände vår präst under de här åren.

Hon lyste verkligen upp vår församling och var en klippa vid samtal. När hon flyttade så fick jag höra att hon kände oro för sina barn. En känd predikant hade vid samtal med henne talat om för henne att familjens små barn var "onda". Fel religionsuppfattning?
Jag känner inte till om det var därför familjen flyttade eller om det var ett bättre jobb som var på gång.



Nu i efterhand kopplar jag av någon anledning ihop de händelserna. Är det kutym att uttrycka hot mot församlingsmedlemmar eller mot de som utövar sin kristna tro i andra samfund?

I början av Livets Ords verksamhet i Uppsala ryktades det och skrevs det om " hårda metoder"
utfrysning m.m. men det är borta nu förefaller det så här från utsidan.

För min del tror jag på en Gud som är god med viljan att underlätta för oss alla.
Men uppgiften för Svenska Kyrkan är att aktivera sina medlemmar och få medlemmarna till kyrkorna
i högre grad än i dag. Vi ligger efter frikyrkorna. Kanske en uppgift för kyrkans överbýggnad - men det är klart lägger man på några kol för det så påverkar det kanske miljömålen?

Vismässa i Knutby - morgonmässa i Domen.

Idag söndag annonserades vismässa. Vi blev tillhopa 23 st. Ny agenda som förde oss säkert fram till välsignelse och postludium. En ungdomskör stod under Mathias ledning för vacker sång.
Vår präst Sanna Lindersson läste Matteus och höll därefter en fin predikan med tankvärda slutsatser. Det där med nattvard tycks vara en fråga som endast kan lösas med flockmentalitet.

Jag tänker på vår domkyrka som varje morgon håller morgonmässa. Samma människor - samma böner och alla går fram i nattvardsgång. Där gäller även grupptrycket. Alla måste gå.
Och det gamla riktmärket vad gäller nattvardsgång förefaller stämma. Den första nattvardsgången efter konfirmationen är svårast att komma fram till. Själv tog det mig minst 15 år att delta i min andra nattvard. När tröskeln är borta är det med förväntan man går fram.

Hur skulle morgonmässans besökare se på möjligheten till morgonbön utan mässa några gånger under veckan? Skulle kyrkogången mattas av? Det förefaller vara många i personalen på arbetsplatserna i kyrkans närhet som regelmässigt går i mässan. Så det är väl bra som det är.