Gud hör bön - Vi kan den inte utantill -ännu.

Svenska Kyrkan förefaller inte ha kläm på det där med marknadsföring.
Fädernas kyrka avlägsnades ur psalmboken - politisk anpassning.
Fader vår spelas ner för att ge plats för Ekumenisk översättning Vår Herre.
Förändringarna utvecklas inte samtidigt i våra stift. Tidsintervallen synes bero på när stiftets biskop doktorerat och studerat kristendomens struktur och historia.
Forskning är nog utvecklande, men tillämpningen varierar i församlingar och stift.
Huvudmål för utbildade präster är väl att sprida Herrens ord och genom undervisning ge församlingarna stöd för sin kristna tro.

Hur går man tillväga för att undervisa och informera samt att tillämpa det man vill lära församlingen?
Exemplet Fader vår blir ganska tydligt. Den läses som ett rinnande vatten - ofta i högt tempo - precis som man vill ha det avklarat.. Alltså modell mantra(inte tänka) bara göra.
Vår Fader blir en aning svårare - men texten fordrar ett långsamt tempo för att få fram innehållet och plats för eftertanke.
Vår kyrkoherde inför den ekumeniska översättningen genom att i Kyrkobladet ordentligt redovisa anledningen till förändring. Kyrkobladet var förresten i nytt format och väl utformat.

Nu gäller det att undervisa och förankra förändringen i gudstjänstlivet.
Dels bör tempot vara lagom, så att församlingen förstår vad de läser och tar det till sig.

Alltså kyrkan måste sälja in "produkten" - i detta fall den redan gamla bönen Vår Herre.
Det var några år sedan den dök upp i psalmbokspärmen.

Att införa en förändring innebär att ta bort trösklarna för det nya och informera kyrkoråd
och kyrkvärdar . Känslan av att veta om förändringar för de som behöver ökar förändringsbenägenheten. Så fungerar det i arbetslivet - sälj in och informera alla berörda.
I stora företag informeras stegvis ner i organisationen - och informerar man facket tidigt
så brukar det gå lättare.