Kyrkostyrelsen vinglar längs vägen

Det var väl vad man kunde vänta sig. Kyrkans väg till beslut i äktenskapsfrågan ,är enligt min mening ryggradslöst. Regeringen likaså är rädda ,för att ta i problemet och lösa det.
Förslag till hjälp i navigeringsfrågan.
Staten kapar det sista bandet med Svenska Kyrkan och ber dem samla in sina kyrkoavgifter på egen hand.
Regeringen sätter som villkor ,att Svenska Kyrkan antingen kallar alla parförhållanden för äktenskap eller partnerskap.
Förslag tre är att Regeringen utformar det juridiska kontraktet ,att omfatta alla partnerskap.

Svenska Kyrkan är i sin fulla rätt ( och egentligen skyldiga), att välsigna par som signerat ett upprättat kontrakt gällande parförhållandet om de så önskar.

Kyrkokansliet sätter sig ner och räknar på problemet.
Trosfrågan är i detta fall inte det primära tror jag ,utan hur man kommer ur klämman.

Som medlem i Svenska Kyrkan har jag mina dubier huruvida lösningen blir klar och jämlik.

Som sagt Staten bör verka för att alla parförhållanden registerars med juridisk skärpa.
Kyrkan bör välsigna alla parförhållanden.

För övrigt är det kulturhistoriskt viktigt,att bevara de kyrkobyggnader som anses tillhöra
Sveriges historiska arv. Det blir kanske Regeringens uppdrag och därmed ett politiskt beslut.
Politiker skall regera eller opponera i samhället. I kyrkan bör de enbart tro och tycka i teologiska frågor. Därmed sagt,att människor med politisk uppfattning skall
delta i kyrkans verksamhet - som privatpersoner.

Alltså -privatisera alla kyrkor och låt dem utsättas för förhandling.