När mina barn var små valde min fru ,att stanna hemma . Hennes uppgift var att med små medel , en inkomst som inte var hög -om man säger så. Uppfostran av barnen är väl att betrakta som en uppgift,att vidareföra normer till sina barn, samt bereda dem för livet. Mamma i huset fick respons på sina intentioner. Barn tar ju efter de vuxna i mångt och mycket. När barnen blev lite varma i kläderna blev deras mantra " KAN TJELV" . Detta innebar längre tid för mamma eftersom ett barn måste ta det i sin egen takt.
Men den stora fördelen med hemmavarande välutbildad mamma var väl ,att området var fullt av mammor med barn. Hela gänget hade fullt upp med,att få familjeekonomin att gå runt och att fostra barnen.
Det visade sig att kampordet KAN TJELV" som så småningom blev "KAN SJÄLV" drev mammor och barn vidare i ett harmoniskt samförstånd - ibland fick vi män vara med.
De här barnen som "kan själva" har vuxit upp till nyttiga samhällsmedborgare med familj där också finns barn som....... Ja det börjar bli som han som travade brädor i Povels visa.
Hur blev det sedan? Mamma ville ut i arbetslivet - först skaffa dagmamma- informell stil. Barnomsorgens löften var som vanligt av politisk modell - köer. Men det gick det med.
Slutsatsen blir att, det var bra med att ha mamma hemma till dess barnen hunnit bli 5 år..
Negativt i samhället som "tog hand" om alla blev låg folkpension för mamma trots livslångt jobb.
Men fördelen blev vuxna barn och trevliga barnbarn ,som förkovrar sig och gör en samhällsinsats.
Den som skall ha pluspoäng är mamman, numera mormor för utan hennes insatser hade inte "blitt nått " .
Ser man till resultatet gäller mantrat" KAN SJÄLV" om flera generationer skall må bra.
19 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar