En ohelig allians i kyrkans hägn.

Så har det hänt, det som man kan anse vara tvärt emot idén ,att skilja stat och kyrka åt.
De två stora partierna S & M samarbetar över kyrktröskeln i Stockholm och Uppsala.
Majoriteten är politisk och de opolitiska listorna dribblas bort. Före valet frågade jag Moderaterna varför de nominerade till Kyrkomötet - svaret var "alla andra partier gör det".
Socialdemokraterna reagerar på samma vis. Dessutom har de den linjen,att ingen partimedlem får delta i ett opolitiskt parti. Skall man vara kyrkopolitiker så skall man vara partitrogen.
Martin Garlöw ,som före valet sade sig vara socialdemokrat ,men representerande POSK , blev i Uppsala flyttad av den nya majoriteten från Kyrkofullmäktiges ordförandepost och erbjöds vice ordf.platsen. Men det var kanske svallvågorna efter debaclet med Stenhagsprästens behandling.
Det förefaller ,som om religionen kommer i andra hand för de politiska partierna. Skall man bli Biskop måste man visa partifärg - och jag har en känsla av ,att Kyrkalliansen fördelar platserna efter partitillhörighet. Men kom ihåg, att Gud ser er!