Svenska Kyrkan har trosproblem.

I dag rapporterar http://www.unt.se/ om den numera gällande vigselpolicyn. Det är inte enbart en policy det är ett Kyrkomötesbeslut. Dag Sandahl drog ju den där om Ali Baba och de fyrtio rövarna i något modifierad form. Svenska Kyrkans religiösa stab, allt från Biskop till Diakoner
har olika åsikter om vigsel av alla par. UNT:s artikel i dag påpekar, att vissa kontrakt kanske inte har egena präster för,att viga homosexuella par. Ärkebiskopen ser inga problem medan Biskop Ragnar Persenius menar, att den skiljelinje som dragits upp mellan vigselrätten och vigselplikt inte är politiskt hållbar i längden. Det är ju en aning underligt,att han inte nämner den teologiska tolkningsproblematiken. Många präster kommer ju förmodligen att tacka nej till att viga homosexuella par. Vad är det för bibeltolkning,som görs i ett samfund som stämmer så illa , att vissa präster tvekar eller nekar att genomföra vigselgudstjänst enligt den säkra trosuppfattning som råder från experthåll. Experterna som har makten i Kyrkomötet är huvudsakligen politiskt nominerade av våra Riksdagspartier. En präst, Partik Magnusson förmodligen i Uppsala säger" att han gärna ser ,att liggande beslut kunde innebära att det nu ges rum för diskussion om andra svåra och komplexa frågor som behöver bearbetas av Kyrkan:
Han anser "under de här åren har människor sårat och sårats och nu är det tid till förståelse,förlåtelse och försoning. Kyrkans förebild är Jesus, hans uppmaning till oss att finnas på de svagas sida,oavsett ursprung,ålder,sexuell läggning eller social tillhörigheten måste vara vägledande i vårt arbete. " RFSL kunde inte ha uttryckt det bättre.
Tänk jag antog,att statens sekulära syn på tillvaron hade tillgodosett alla människors rätt,att kunna teckna ett juridiskt avtal som gäller två vuxna personer som gäller för livslång sammanlevnad - det borde åtminstonde vara avsikten. Hade Regeringen kallat tillbaka vigselrätten från alla samfund had det inte skadat kyrkorna. Det går att skapa meningsfulla och högtidliga välsignelseakter ,som brudparen ,prästerna och bröllopsföljet med glädje kunnat deltaga i. Men den invändning som Svenska Kyrkan levererar är uppfattningen ,att inte så många par skulle gå till kyrkan om vigselrätten inte funnits kvar. Svenska Kyrkan uppträder ,som om de inte enbart fruktar medlemsminskning utan att den svävar på målet även när det gäller trosuppfattningen .