Om konsten att välsigna

Tullikki Koivunen Bylund, domprost i Uppsala Domkyrka, kommenterade ett inlägg i UNT.
Anledningen var att Markus Holmberg i pingstpredikan förklarade att man måste bryta med den bibliska synen på äktenskap och familj. Det var ju ganska tjockt för att komma från en försvarare av den kristna tron. Anledningen var väl uppenbart att bredda vägen för de samkönade par som vill leva i en livslång gemenskap med samma skyldigheter och rättigheter som heterosexuella par har, när de varit till prästen och sammanvigts.

Jag är för att homosexuella par som önskar leva som "äkta par" får samma rättigheter som de heterosexuella paren. Vad jag inte gillar riktigt är att kyrkans folk medvetet glider i sin marknadsinriktade trosdeklaration för att få behålla vigselrätten. Om kyrkan lämnade vigselrätten till staten och i stället samlade sina krafter till att välsigna de par som så önskar
så vore det en välgärning.

Domprosten krystar fram att "teologiskt sett är det ingen skillnad på borgerlig och kyrkligt vigsel"! Det är klart det är - den som inte omfattar kyrkans tro vill kanske inte uppfatta en borgerlig vigsel som teologiskt likvärdig med en kyrklig.

Nej. Biskop Caroline Krook har redovisat en modell som i stort sett går ut på att kyrkan välsignar paren. Äktenskapet utgör en registrering av ett juridiskt kontrakt som ger alla par samma rättigheter och skyldigheter. Om det sedan är juridiskt klarlagt vad som gäller är det utmärkt.

Sedan kan väl de homosexuella känna sig likvärdiga med de heterosexuella om de blir likabehandlade. Men någon har andats om att vissa HBT inte gillar att kyrkan släpper vigselrätten eftersom det är en eftergift för de homosexuella. Och det skall inte vara några eftergifter anser de - där går gränsen för löjet! Som gift i Svenska Kyrkan (Maria Sth.)
lever jag och min fru ett gott liv sedan mer än 50 år. Det har fungerat med den juridiska/kristna modellen också.