Saknar en frimodig motivering.

Allt sedan kvinnor vigdes till prästyrket har jag funderat över det här med väjningsrätten.
Det måste ju finnas en klar och logisk? förklaring till varför präster säger på grund av sin trosuppfattning inte kan samarbeta vid kommunionen. Frågor har ställts och svar uteblivit.
Sedan läste jag på en blogg en präst som funderade över om det kanske var dags att ompröva
den uppfattningen. Det var funderingar kring Frimodig Kyrka där den skrivande tycktes hemmastadd. Jag kan inte säga om det är rätt eller fel med tolkningen att präster av manskön inte skulle kunna samarbeta över gränserna med kvinnor som är präster.
Men det vore skönt att få en hållbar teologisk förklaring varför.
De präster som tillhör Frimodig Kyrka uppfattar jag på samma sätt som den präst som undervisade oss inför konfirmationen 1947/48. Lugn och allvarlig och förstående.

Nu känner jag en viss oro inför Svenska Kyrkans utveckling inte minst med tanke på hur makten är reglerad. / 71 S ,45 M ,41 C, 17 partipolitiskt obundna!,KD 17, FISK(Fp) 15
Frimodig 7, osv. Det tyder på att Kyrkomötet är en starkt politiserad församling.

Statens hand vilar över den fria Svenska Kyrkan. Det förefaller som politikerna inte vill släppa taget om den gamla statskyrkan. Valmetoden är direktval till kyrkomötet och stiften.
Hade de inte kunnat göras indirekt ?
Kvinnoprästfrågan har kostat några goda präster möjligheter till Kyrkoherdetjänster och nu kommer nästa prövosten i form av lite mobbing om prästerna inte ställer upp på att viga alla par samkönade- som tvåkönade. Blir det som Statsministern(sekulär ickemedlem i Svenska Kyrkan) och Kyrkomötets politiska del vill , att alla par skall vigas i Kyrkan om de så önskar.
Det har inte med religionen att göra utan är en jämställdhetsfråga.
Jag förespråkar sedan flera år en juridisk civilrättslig registrering av alla par som önskar leva livslångt tillsammans. Sedan får kyrkorna göra som de tolkar sin bibel - eller sitt partiprogram.