Kyrkans interna värderingsproblem.

KT har i veckan ett debattinlägg signerat Margareta Brandby-Cöster.
Hon menar att de nio biskopar som anser att Svenska Kyrkan skulle avsäga sig vigselrätten
bara gör det för att de inte delar samma tro som hon själv.
Det är väl utmärkt att det blir en debatt i ämnet. Men frågan kan kanske integreras i Svenska Kyrkans inre värld. Nämligen om staten tar hem den sekulära vigselrätten och tillsammans med hindersprövningen ser till att ett juridiskt kontrak samtidigt undertecknas av de två som avser att leva sitt liv tillsammans.
Vad skulle det innebära för kyrkan? Varför kan inte Brandby-Cöster sätta tilltro sin kyrka , att den kan genomföra vigselceremonier som ur teologisk synpunkt fyller det behovet?

Anser hon kanske att kyrkan inte är kapabel att genomföra detta?
Eller är det en partsinlaga från RFSL - då skulle jag förstå det att det är viktigare med statlig myndighetsutövning genom Svenska Kyrkan än att den sekulära staten sköter registreringen själv.

Brandby-Cöster borde analysera hur det fungerar i dag. Fyller de par som vigs i Svenska Kyrkan alltid det som hon anser grundande. Båda parter tror enligt de regler som gäller.
Hur många icke kristna har ingått äktenskap i kyrkan? Gäller det - javisst så länge kyrkan har vigselrätt är den själv med om att bryta mot sin egen trosuppfattning.Där felas det en bra förklaring till att det inträffar.
För övrigt anser jag att alla som tror på Guds ord har tillgång till gåvan att bli välsignade i Svenska Kyrkan.