Jämnställdhetsivrare borde dela på pensionspoäng!

Dagens debatt på SVT väckte familjens gamla tanke på jämnställdhet.
Att som kvinna sköta barnomsorg och hem under tio år ger inte så bra pension.
Men när vi hörde och såg kvinnorna varav många nämnde sig som feminister funderade vi
om det där med jämlikhet och varför den inte genomförts.

Tänk om jämnställdheten hade analyserats redan för femtio år sedan. Vad hade man kommit fram till? Kvinnor som servar hemmet mat,kläder,barntillsyn och pedagogisk utveckling av barnen. Deras möjligheter att få hem att fungera baserade sig i allmänhet på en lönesumma,som kom från partnern. Vid den tiden var det vanligast med en man som partner.
Hade man då insett att kvinnornas insats i uppgiften att fostra en familj var så betydelsefull som
den i realiteten inneburit så hade andra ekonomiska regler gällt i dag - kanske.

Tänk om samhället uppskattat denna viktiga uppgift och redan från början ordnat en reglerad
pensionsplan. Varför har man inte lyckats utforma pensionsavsättningen så att både kvinna och man fick 50% av den intjänade pensionen. Kanske skulle friheten och känslan av att en ensam förälder kunde klara sig på det intjänta pensionsbeloppet visat sig vara jämställdhetsgrundande.

Skiljer man sig så får man jobba på sin egen pensionspoäng till dess man ev. gifter sig med någon annan.

Åtminstonde skulle det vara rättvist för alla par oavsett kombination. En av debattdeltagarna levde tillsammans med en annan kvinna och var de sammanboende och registrerat partnerskap skulle det fungera att dela pensionspoäng.

Mer i ärendet någon annan gång. Vi tyckte redan för trettio år sedan att det skulle vara mest rättvist att dela pensionspoängen.