Försvaret skall rekryteras efter lämplighet under kommande år. I klartext innebär det att försvaret blir en enhet med statligt anställda personer. Det är inte alla som vill se den utvecklingen. Jag skall inte säga att det är äldre nostalgiker som ivrar för den gamla värnplikten.
Av de yngre männen anser flertalet att värnplikten borde vara kvar. För egen del anser jag ,att det år som vi fick ägna åt att lära oss försvara landet var en nyttig erfarenhet. Det bästa var kanske att rekryteringen resulterade i att svensk ungdom blev integrerad på ett bra sätt.
Alla hade samma förutsättningar - alla hade samma strul med befäl - alla behandlades likvärdigt.
En del av de värnpliktiga utbildades till att leda grupper och andra till att följa givna order.
Nåja kanske idylliserat men en ganska god beskrivning. Att frysa i fält gjorde alla oavsett härkomst. Att jobba för samma mål stärkte gemenskapen.
Som artillerist, där utbildningsnivån var blandad gällde att samarbetea bra om man skulle lyckas. Att lyckas innebar en aning mer vila och bekvämlighet och beröm.
En bondgrabb på traktorn som backade in pjäsen på rätt plats kunde något som vi andra inte klarade av.
Att sikta in och göra bedömning av avstånd var som gjort för en orienterare.
Hur pjäsen skulle ställas in för att träffa målet klarade den som fick utbildning i ämnet. Att sätta förbindelse innebar ofta att lägga ut tråd från pjäs till ordertält o.s.v.
Dessutom blev vi ganska duktiga på att hålla puts och klädsel inte minst den dan man skulle få permis. I stort integrerade artilleriet en mängd unga män uder det knappa året vi var tillsammans. Det var en nyttig social sammansmältning av gruppen - inte till förfång för individen.
Frågan som måste ställas till Försvarsministern Sten Tolgfors är var gjorde han lumpen?
3 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar