Gud finns alltid -men kyrkfolket sviker.

Tänk er en biograf som visar medioker film. Samma tema vecka efter vecka.
Så småningom sviker publiken - det måste ju vara lite nya grepp ibland.

Kyrkan har under kyrkoåret två stora begivenheter. Jultiden och Konfirmationstiden.
Kanske Påsken & Pingsten drar en del kyrkobesökare.

När programmen är genomarbetade och dessutom baserats på tradition blir gudstjänsterna välbesökta. Där visar församlingarna i de flesta fall stor kreativitet och plockar fram extra
resurser.

Men under "oxveckorna" är det ganska tjurigt. Skockmentaliteten fungerar inte på 5 -10 personer. Programmen blir i många hänseenden flegmatiska och går på rutin.

Någonstans har man funnit vägar till framgång och budskapet sprids enligt målsättning i väl fyllda kyrkorum. Kan ingen strateg penetrera fenomenet och komma med en ny strategi.

T ex kyrkor i små församlingar samlar 5 - 15 gudstjänstdeltagare. Pröva samkörning i
fyra kyrkor och det blir 50 gudstjänstdeltagare samt 20-30 gudstjänstbesökare som över tid kan bli regelbundna deltagare. Men programmet måste vara intressant. I större städer är kanske modellen liknande. I Uppsala ligger Domkyrkan och Heliga Trefaldighet nästan vägg i vägg.
Ingen fyller kyrkan en vanlig söndag - så varför inte samköra. Det är inte kyrkfolket som sviker - det är kreativiteten som saknas.